Insidan av koaxialkabeln är en koppartråd; insidan av den optiska kabeln är glasfiber.
Koaxialkabeln är vanligtvis en repliknande kabel gjord av flera eller flera grupper av trådar [minst två i varje grupp] tvinnade ihop.
Den optiska kabeln är en kommunikationslinje i vilken ett visst antal optiska fibrer formas till en kabelkärna på ett visst sätt och är täckta med ett hölje, och vissa är också täckta med ett yttre hölje för att realisera överföringen av optiska signaler.
När telefonen omvandlar ljudsignalen till en elektrisk signal och sänder den till växeln via linjen, och sedan växeln överför den elektriska signalen direkt till en annan telefon via linjen för svar, är linjen som överförs under denna samtalsprocess kabeln.
När telefonen omvandlar ljudsignalen till en elektrisk signal och överför den till switchen via linjen, överför switchen den elektriska signalen till den optoelektroniska omvandlingsenheten (som omvandlar den elektriska signalen till en optisk signal) via linjen till en annan optoelektronisk omvandling enhet (som omvandlar den optiska signalen till en elektrisk signal), och sedan till växlingsenheten, till en annan telefon för svar. Linjen mellan de två optoelektroniska konverteringsanordningarna är den optiska kabeln.
Koaxialkabeln är huvudsakligen koppartråd. Kärndiametern är uppdelad i {{0}}.32mm, 0.4mm och 0.5mm. Ju större diameter, desto starkare kommunikationsförmåga. Det finns också kärndiametrar: 5 par, 10 par, 20 par, 50 par, 100 par, 200 par, etc.
Optiska kablar delas endast med antalet kärnor, som är 4, 6, 8, 12 par osv.
Kabel: Den har stor volym och vikt, dålig kommunikationsförmåga och kan endast användas för kortdistanskommunikation.
Optisk kabel: Den har fördelar som liten volym och vikt, låg kostnad, stor kommunikationskapacitet och stark kommunikationskapacitet. På grund av många faktorer används den för närvarande endast för långdistans- och punkt-till-punkt-kommunikation (dvs. två växlingsrum) kommunikationsöverföring.
I praktiken visar sig skillnaden mellan kablar och optiska kablar huvudsakligen i tre aspekter.
Första: Det är skillnad i material. Kablar använder metallmaterial (mest koppar och aluminium) som ledare; optiska kablar använder glasfibrer som ledare.
Andra: Det finns en skillnad i överföringssignaler. Kablar överför elektriska signaler. Optiska kablar överför optiska signaler.
Tredje:Det finns en skillnad i tillämpningsområde. Kablar används nu mest för energiöverföring och low-end datainformationsöverföring (som telefon). Optiska kablar används mest för dataöverföring.
Vid faktisk användning kan det vara känt att optiska kablar har större överföringskapacitet än kopparkablar, längre reläavstånd, mindre storlek, lägre vikt och ingen elektromagnetisk störning. De har nu utvecklats till ryggraden i trådbundna överföringsledningar för långväga stamledningar, stadsreläer, offshore- och transoceaniska ubåtskommunikationer, såväl som lokala nätverk, privata nätverk, etc., och har börjat utvecklas till området urbana nät. distributionsnät för användarslingor, som tillhandahåller transmissionsledningar för fiber-till-hem- och bredbandsintegrerade digitala tjänstenät.
